21 oktober fyllde Sveriges Television och public service 50 år. Det vore kul att veta om de som skapade detta då hade en aning om att det skulle hålla så länge. Förvisso var födelsedagspartyt i TV lika underhållande som att titta på en nymåladvägg torka, men OK...
     För två år sen, när jag hyllade det då 20 års-jubilerande Tracks så skrev jag att jag hade en sorts schizofren hållning till det, att programmet i sig var kanon, men att det rasat ihop totalt idag och det samma får ju i allra högsta grad också gälla SVT. Mycket av det som går på TV idag är skit, man plockar bort seriösa samhällsprogram och satsar bara på ungdomsmusik, dokussåpor och program där man ska tala om för andra hur man ska vara och må. Men man kan säga vad man vill om public service men jag tror att väldigt många håller med mig om att de flesta programmen under SVTs 50-åriga historia överglänser i kvalitet mycket av det som den kommersiella televisionens utbud, och även SVTs utbud idag, har att komma med. Sen har det funnits dynga och fiaskoprogram, som över allt annars, även då. Det jag gillar med public service är idén att man ska tillgodo se så många som möjligt med så mycket som möjligt. Problemet är att den hållningen de senaste åren varit på väg att totalt brisera och idag känner jag att idén public service snarare ligger koma. Det ska bli intressant att se vad nye TV-chefen Eva Hamilton kan göra. Hon har i en intervju på nätet sagt att hon satt i styrelsen för SVT när förslagen om nerskärningar av samhällsprogram togs och att hon inte tänker ändra riktning och i en annan intervju på nätet sagt att hon tänker ändra riktning för att varje tittare är lika viktig, så det är öppet för vilda gissningar om SVTs framtid. Men faktum kvarstår; mångfald och mångkultur behövs i samhället och bara SVT har förmåga att skapa det.
     Under 80-talet tycker jag att public service höll som bäst. Då var det allt ifrån då moderna serier, komediprogram, samhällsprogram, underhållningsprogram av alla slag, TV-teatrar och musikprogram för de flesta smaker. Då hette chefen Sam Nilsson och fick då ut stå mycket kritik för lekprogrammen som dock idag räknas som mer klassiska än vad något program idag kommer att bli. Jag anser att SVT var som bäst på 80-talet för att man vågade chansa mycket mer då än idag. Det var inte alltid som allt man gjorde höll måttet, men man vågade i alla fall på ett helt annat sätt satsa på egna idéer och nya koncept. Idag, med digital-TV-boxar, Internet och en allt mer öppen mediavärld så är det så lätt att ta en programidé och stuva om det i en svensk lagom poppig dräkt. Givetvis gjorde man det på 80-talet också, fast inte i samma stora utsträckning som idag. Därför är flera SVT-program från 80-talet klassiska idag. Man kommer lättare ihåg ett original än en billig kopia.
     En annan sak som SVT under 50 år varit ledande inom är dramaproduktion. SVT Drama är kanske Europas bästa företag på att ta fram spännande och underhållande dramaserier som håller och som lockar folk. Under 80-talet så kom såporna som ”Varuhuset” och ”Goda grannar” och, under mer än 15 år, mellan 1985 till 2001 så hade vi minst en spännande svensk fortsättningsserie i TV som minst en miljon följde varje vecka. ”Det var då…”, ”Storstad” och ”Rederiet”. Sen har också gjorts deckare, komedier och dramor.
     Givetvis så räknas också barnprogrammen i SVT som kanske de bäst gjorda. Mycket för att man försöker ta barnen på allvar och försöker både undervisa, underhålla och vara kompis med barnen. Och tack vare det så har vi fått de mest klassiska barnprogrammen nånsin som till och med vuxna kan se på, ”Fem myror”, ”Sant och sånt”, ”Från A till Ö” och så vidare. Där tycker jag att de kommersiella kanalerna har skrämmande mycket att göra. Man tror att det bara är att säga bajskorv i teverutan och leka lite så har man gjort världens bästa barnprogram.
     På sensommaren så gick programmet ”Folktoppen” i SVT där man presenterade de mest underligaste programmen i TV-historien, ett otroligt bra program med mycket nostalgi. Ju mer man såg programmet, ju mer delades allt upp. Det från 80-talets SVT-värld log man nostalgiskt åt och önskade tillbaka och det från det tidiga 90-talets TV4 och TV3 tyckte man var pinsamt och skakade på huvudet åt.
     Att rabbla en massa program som är klassiska från SVT under 80-talet känns ju ganska meningslöst, eftersom detta ju har en egen sida här på Retrogalaxen så vill ni minnas SVTs 80-tal under dessa 50 år kan ni gärna gå dit. Ni kan också går till SVTs hemsida och deras öppna arkiv och titta på klipp från SVT under dessa år, för där tycker jag det bevisas att oavsett om public service och SVT är stenute, bra eller inte och ligger i koma idag så har den tjänat ett fantastiskt syfte som jag personligen inte tror inte kommersiell TV hade klarat av. Att skapa klassiska teveprogram som man minns, vill ha tillbaka och inte kan få nog av. Hoppas att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth minns det där han/hon ska sätta ihop sin första budget. Grattis SVT och public service och krya på dig ordentligt!

Äldre artiklar från Kuriosakammaren