Säger man spel till en ung människa idag så skiner denna
förmodligen upp med World Of Warcaft eller dylikt i blicken. Men detta
ska alltså handla om vanliga brädspel, eller familjespel, eftersom
julen närmar sig, vilket är en av dom tider på året då folk spelar spel
som mest. Jag stod nämligen utanför en bokhandel och tittade på en
lite familjespel nyligen och kollade in dom nya titlarna som fanns där.
En sak är säker: Spelbranschen har ingen brist på fantasi för det
kommer nya spel hela tiden, nya uppfinningar som baserade på olika
TV-program. Det föranledde mig att spana in en del av mina favoritspel
från min barndom. Nu låter jag långt äldre än jag är, men det fanns
ingen brist på fantasi då heller, även om man kanske inte hade samma
idéer som idag. Vilka spel fanns det under 80-talet?
MIX MAX
"Mix
max" var nog mitt absoluta favoritspel som liten. När jag gick på
fritids så spelade jag detta flitigt och idag kan jag undra lite
varför. Egentligen är det ett rätt simpelt spel där man ska samla olika figurers
kroppsdelar och sätta ihop dom på alla möjliga knasiga sätt.
Förmodligen var det just det jag gillade, att det blev så knasiga
bilder av gubbarna. Spelet har förstås ändrat utseende sen den här
tiden och för mig finns bara den Mix Max upplagan från min barndom,
vilket kanske är ett bevis på att spelet för mig har mer nostalgivärde
än underhållningsvärde. Men vilket nostalgivärde och vilken lycka jag
kände när jag hittade ett exemplar på en second hand! Jag får
fortfarande gåshud av nostalgi när jag ser detta gamla spel och ännu
mer när jag ser avarten, som jag spelade mer sällan och som jag aldrig
sett sen dess, Zoo Mix Max, där man skulle sätta ihop kroppsdelar av djur och ett av djuren var ett fantasidjur.
TJUV & POLIS
"Tjuv
och polis" var spelet som fick mig förtvivlad som liten när jag inte
fick spela klart det på skolan och var tvungen att gå till lektionen.
Pjäserna föreställer tjuvar eller poliser och man ska gå in i olika
banker och råna pengar och ta dom till sitt bo och poliserna ska
försöka komma i kapp och låsa in tjuvarna i fängelse. Spelet finns än
idag, men trots det har jag faktiskt aldrig spelat spelet sen
skoltiden. Men minnet från dom roliga rasterna och håltimmarna lever
vidare...
SUPERTRUMF
"Supertrumf" var det
tuffaste spelet för oss unga grabbar. Till utseende ser det ut som ett
vanligt kvartettspel av modellen "Svarte Petter", och självklart kunde
man spela det också, men på fritids så valde vi att spela specialspelet
som fanns.
Det häftigaste var nämligen att spela Supertrumf-varianten, som i
detta fallet var med bilar. Korten föreställde alltså olika bilmodeller
av olika sorter och på kortet stod det olika fakta som "Hastighet",
"Från 0-100", "Längd", "Motor" och så vidare. Sen läste alla upp de
siffror som bilen hade på en av dom kategorierna och den som hade den
högsta siffran vann alla korten som vi läste från. Sen fanns det ett
kort som klådde alla dom andra korten i allt och det kortet var alltså
supertrumf, som jag vill minnas var en Lambourgini i bilversionen. Jag
blev så frälst i spelet att jag skaffade mig ett eget Supertrumf, men
inte med bilar, eftersom jag tror det var slut, utan det fick bli en
version med rymdraketer, vilket inte alls var lika roligt.
SPINGO
Titt
som tätt var jag på besök hos min farmor och mina kusiner uppe i
Örnsköldsvik och där fanns ett spel som hette "Spingo". Det var ett
sorts bingospel med bokstäver där man slog med en sorts tärning med
fyra bokstäver på varje sida och sen skulle man kryssa av de bokstäver
som kom upp. Idag låter spelet riktigt tråkigt ska jag vara ärlig och
säga, men på det tidiga 80-talet så var det riktigt mysigt och sitta
ute på den ångermanländska landsbygden en sen kväll och spela "Spingo".
PIM PAM PET
Detta
var ett rätt enkelt, men ändå riktigt roligt spel där man skulle ta ett
kort med ett ämne på, snurra på snurran och säga något på de ämnet på
den bokstaven. Sen fick man kortet och flest kort vann. Det var åter på
en skola som jag spelade detta ofta och det var också ett spel som man
inte blev så glad över att behöva sluta när det blev dags för lektion.
Spelet är egentligen holländskt i sin uppfinning och ännu ett spel jag
inte sett röken av efter skoltiden.
DEN FÖRSVUNNA DIAMANTEN
Detta
är en riktig klassiker som finns än, men man tänker inte på att den
finns. För mig är den mer förknippad med 80-talets spelkvällar. "Den
försvunna diamanten" var spelet där man skulle gå runt på ett bräde med
en afrikakarta på och leta efter juveler, men framför allt en stor
diamant, allt medan man riskerade att möte rövare på vägen. På papperet
kan den verka rätt invecklat, men jag minns att den var riktigt kul!
Vad jag däremot inte visste var informationen om att spelet egentligen
är en finsk uppfinning.
NYA FINANS
"Monopol"
har ju funnits i alla tider och är stor än men självklart fanns det
avarter på spelet, när vi nu talar yuppieran och en av dom var "Nya
finans", där man skulle samla aktier, tomter och obligationer istället.
Riktigt trendriktigt på 80-talet och jag fick glatt ett "Nya finans" i
julklapp julen 1985 av min mormor och morfar. Jag hade spelat spelet
ett par gånger förut så jag var på det klara med vad det var för något.
Däremot så hade min familj inte samma tålamod att spela så långa spel
och spelet förblev relativt ospelat. Men man kände sig tuff och stolt
som ägde det i alla fall...
DISNEYLAND
En
annan Monopolavart var det här spelet som jag vill minnas att jag fick
en födelsedag. Här gick man runt på Disneyland och köpte
åkattraktioner som drevs av olika Disneykaraktärer. För mig som
alltid haft ett gott öga till Disneys och Carl Barks serier och figurer
så var detta ett riktigt kul spel som faktiskt spelades några gånger.
Dock verkar spelet helt ha försvunnit och dött ut efter 80-talet.
NARRENSPELET
Också
till sist ett litet bevis på hur man kastar pengarna i sjön
totalt! Jag hade fått pengar av, tror jag, mormor och morfar och för
det ville jag köpa ett stort och fint familjespel! På den tiden
var det lite status att kunna plocka fram ett fint och dyrt spel och
ståta med och locka sina kamrater att spela. Så en kväll gick jag ner
till ICA affären som fanns en backe nedanför. Japp, jag åkte alltså
INTE till en leksaksaffär med lite utbud utan till en ICA-affär som i
praktiken bara hade söndertjatade spel som Yatzy, någon kortlek eller
Fia Med Knuff. Men ett stort spel hade dom, Narrenspelet, som jag
aldrig hört talas om. Men det såg rätt häftigt ut! Det skulle jag köpa
och gick till kassan och betalade mitt spel! Väl hemma satte jag mig
och försökte läsa spelreglerna och fattade inte ett dyft. Mamma och
pappa fattade inte heller någonting och spelet förblev liggandes
ospelat i hela dess existens i min ägo. Här kände jag mig inte alls
lika stolt och tuff eftersom jag hade lagt mormor och morfars pengar på
något fullständigt onödigt.