DÄRFÖR FÖREDRAR JAG SKIVOR FÖRE MP3-FILER!

Som alla vet så är musikindustrin i en stor förvandling. Hur vet nog inte ens branschen själv. Nedladdning av musik har tagit över totalt och alla medier talar om den digitala revolutionen i musikvärlden. Jag tänkte ta tillfället i akt och delge lite av Retrogalaxens ståndpunkt i frågan. Denna sida hade nog inte ens funnits om det inte varit för skivor, vinyl som CD. Sidan startades för åtta år sen trots allt som en skivrecensionssida och därför kommer skivan vara en central sak för Retrogalaxen. Jag är personligen noll intresserad av ipods och mp3-spelare och kommer aldrig att gå omkring på stan med dylika saker! Jag gillar inte alls utvecklingen mot att man i framtiden måste ha kreditkort och köpa enstaka låtar på nätet för att lyssna på musik (om nu musikbranschen får som dom vill). Jag är skivsamlare och vill ha musik i fysisk form och inte i en ”slit- och släng”-variant där man lyssnar på en låt och sen glömmer den efter en månad. Jag gillar att stå och gräva i en skivback eller ett skivställ i en affär och hitta det jag vill ha. Jag vill också kunna vila ögonen på ett skivfodral, läsa information om skivan, om musiker och producenter och kunna läsa texterna. Det är en hobby och avkoppling och dessutom får jag med mig hem en hel del bra musik. Jag vill bevara det jag tycker är bra och även i fortsättningen blir det självklart skivrecensioner. Jag kommer inte heller att länka till några eventuella skivaffärer för laglig nedladdning med koppling till 80-talet. Jag gissar att det är lätt att hitta dit i alla fall.
     Jag undrar även vad media vill med musiken. Jag minns med glädje de gamla tiderna då musiken hade en central roll i tidningarna och i etermedierna. På 80-talet så var förvisso inte ungdomsmusiken så stort förekommande i TV och radio, men det kompenserades av bra poptidningar som fyllde tidningsställen och rummen med bra reportage från konserter och med skivrecensioner och topplistor. Vem minns inte den gamla bortglömda tidningen Rocket, Schlager (som senare blev Slitz) eller OKEJ, som på 80-talet var en musiktidning i första hand?
     På 90-talet gjorde musikprogrammen entré i radio och TV. Seriösa musikprogram gjort av kunnigt och bra folk som visade upp musik på ett förnuftigt sätt och där de flesta genrer också fick plats.
     Idag så är poptidningarna omgjorda till livsstilstidningar eller tjejtidningar och musikprogrammen är ersatta av dokussåpor och talangtävlingar som "Idol".  Numera är det även få nöjesprogram där artister kan få visa upp sig och få sjunga live. Man höll nästan på att sätta i halsen när Babben Larsson plötsligt kom med ett program i TV där artister fick sjunga sina egna låtar och inte bara jönsa sig i "Så ska det låta" eller "Sing-a-long".
    Detta får åtminstone mig att fundera om musik är så ute som företeelse att medierna inte längre har något intresse att satsa på musik som annat än förströelse eller skvallerobjekt? Och när man knappt längre satsar på musik i medierna eller visar på alternativ så är det kanske så att skivköparna tappar intresse.
     Därmed inte sagt att jag stödjer skivbranschen. Skivbranschen är en kommersiell diktatur där man tror att vi skivköpare köper vad som helst för vilken summa som helst utan att ställa några krav på innehåll eller förnuft. Och när vi nu börjat göra det så försöker så branschen tysta ner det hela och vandra på som inget har hänt. Jag är inte intresserad av ”Idol”-artister, melodifestivaldisco eller flummig P3-rock och det är det enda som får säljas idag. Vi som vill ha annat har inget att säga till om utan människan ska bara gapa, svälja och tycka det är gott eftersom det viktigaste är att branschen tjänar sina pengar, punkt slut. För musikbranschen skiter fullkomligt i var vi köpare vill, det är endast våra plånböcker de vill ha. Det intressanta är sen att man dessutom har mage att ta nästan samma pris för skivorna som man tog när CD-skivan tog över i svenska skivaffärer för 15 år sen (och i vissa fall till och med dyrare). Så jag förstår att folk protesterar och att det finns folk som då anser att om man inte hittar det man vill ha i en skivaffär så får man gå någon annanstans. 200 kronor för något som man kan tänka sig att lyssna på om inget annat finns är ganska bortkastade pengar. Däremot så anser jag att det inte är en bra väg att gå för om vi inte bevarar det som är bra nog att bevaras så kommer framtida generationer inte ha en susning om hur kulturhistorien idag såg ut och musik blir en helt ointressant företeelse i framtiden. Musik är trots allt en väldigt viktig sak för väldigt många människor, för viktig att endast vara en kassako för en ”slit- och släng”-vara.
     Så för mig är det viktigt med skivor och så länge det finns loppmarknader och ställen att köpa gamla skivor på, så länge finns det skivrecensioner i Retrogalaxen. För bara för att skivbranschen inte längre kan tjäna mångmiljoner på "Idol" och Melodifestivalen så betyder inte det att det inte kommer att finnas skivor att köpa någonstans. Det har gått över 50 år sen stenkakor slutade tillverkas och fortfarande finns det massor av såna på loppmarknaderna. Men Retrogalaxen är förstås här för alla, nerladdare som skivköpare, ipodanvändare och vinylanvändare som cd-användare, för det viktigaste är förstås att visa på hur bra 80-talet med dess media, underhållning och musik ändå var.