LILLA HUSET PÅ PRÄRIEN
Min mor och far ser varje kväll bandade avsnitt av "Lilla huset på
prärien" och kan i stort sätt varje avsnitt som har gått. En
gång i tiden, i det tidiga 80-talet, så såg jag också
på den serien. Den var dock ännu äldre än så, redan
1974 så började serien. Det var bolaget NBC som ville ha en ny framgång
efter att "Bröderna Cartwright" gått i graven och de ville också
ha med Michael London, som även spelade "Little Joe" i serien. Så
de skapade denna serie, baserad på en bok av Laura Ingalls Wilder. Serien
handlade om familjen Ingalls, fadern Charles (Landon) och hans fru, Caroline
(Karen Grassle) och tre barn, Mary (Melissa Sue Anderson), Laura
(Melissa Gilbert) (alltså Laura som har skrivit boken) och Carrie
(Lindsay Greebush och sedan Sidney Greenbush). Serien var knappast
en deckare eller en tuff western. Snarare så handlade serien om katastrofer,
sjukdomar och mänskliga problem. Och det var sorgliga avsnitt. Jag brukar
driva med serien och säga att det inte går ett avsnitt utan att någon
av barnen stortjuter. Enda gången som det brukade bli lite skratt var
när den snobbiga familjen Olsen, Nels och Harriet (Richard Bull och
Kathrine MacGregor) trillade dit på eget grepp.
Serien pågick till 1982 då Michael Landon ägnade sig mer åt att producera
serien än att skådespela i den och serien bytte namn till "Little
House: A new beggining". Laura Ingalls och hans man Almonzo (Dean Butler)
var huvudrollsinnehavare och den pågick till 1983. Efter det följde
tre TV-filmer "Little House on the Prairie: Look Back To Yesterday" (1983),
"Little House: The Last Farewell" (1984), and "Little House: Bless All The Dear
Children" (1984).
Då tyckte
jag att Lilla huset på prärien var hyfsad, men idag tycker jag att
den är något tillgjort sorglig och ointressant.