80-talet bjöd på väldigt många "One-hit-wonders", artister som hade en bra låt som spelades överallt och toppade listorna, men som sen aldrig fick en hit igen. Självklart frågar man sig vad dessa artister gör idag. Här har jag först och främst koncentrerat mig på utländska "One hit wonders" och där är det faktiskt en del band som ännu existerar, om än på en blygsammare nivå än förr. 
     Nu är ju detta med "One-hit-wonders" en ytterst debatterad företeelse. Vad räknas egentligen till en "One-hit-wonder"? Ett ektuellt exempel är euroartisten Haddaway som nyligen gjort en låt med Dr Alban. Han målas upp i media som en "One-hit-wonder" för sin "What is love?" trots att han toppade trackslistan två månader senare med uppföljaren "Life". Oftast har begreppet mer blivit förknippad med att artisten har haft en låt som är värd att bry sig om snarare än en låt som har sålt. Men här är det enligt det rätta begreppen - dessa artister är artister som, enligt vad jag vet, bara har haft en hitlåt som har sålt och som sen aldrig haft en riktig storsäljare mer på en hitlista.


Lipps Inc ("Funky town") - 1980 gick folk och nynnade påden blipp-bloppiga synthlegendlåten "Funky town". Bandet släppte flera album, men fick ingen mer hit efter det.
2008: Minneapolisbaserade Lipps Inc bestod främst av Steven Greenburg och sångerskan Cynthia Johnson. Efter "Funky town" släppte dom ett par plattor till innan de lade av 1983. Greenburg bytte bransch och blev webdesigner och driver bolaget Designstein i Minneapolis. Cynthia Johnson är idag sångerska i gospelgruppen Sounds of Blackness.


Taco ("Puttin´ on the ritz") - 1982 gjorde indonesiske Taco Ockerse succé när han tog Irving Berlinlåten "Puttin´ on the ritz" och stuvade om den i discotempo. Efter ett album fyllt med discofierade Berlin-låtar så föll karriären som en sten.
2008: Taco gjorde fler jazzdiscoplattor innan han försökte med en ny discokarriär i slutet av 80-talet med egna låtar. Inget av detta sålde och idag bor han i Tyskland och framträder ibland med ny musik, men är också teater- och musikalstjärna. Bland annat har han spelat Chico Marx i en show om Bröderna Marx.


Double ("The captain of her heart") - 1986 dök det upp något så ovanligt som ett band från Schweiz på hitlistorna. Dom hette Double och fick en jättehit över hela världen med balladen "The captain of her heart" (bland annat # 16 på USA-listan). Därefter blev det tyst från bandet på hitlistorna.
2008: Double bestod av Felix Haug och Kurt Maloo och släppte en platta till efter denna succé, "Devil´s ball" (en riktigt dålig platta som jag förstår floppade). Därefter splittrades gruppen. Kurt Maloo har sen dess haft en mindre lyckad solokarriär och släppte sin senaste platta så sent som 2006. Felix Haug dog i en hjärtattack 2004.


Doctor & The Medics ("Spirit in the sky") - 1986 störtade den galna engelska gruppen Doctor & The Medics in på hitlistorna med en cover på Norman Greenbaums sena 60-talsklassiker "Spirit in the sky" och fick en jättehit som spelades överallt i radioapparaterna i Europa.
2008: Gruppen koncentrerades kring discjockeyn Clive Jackson som var "The doctor". Efter succén med "Spirit in the sky" så släppte man sporadiskt skivor utan framgång och lade ner bandet 1996. Clive Jackson försökte vid sidan av karriären bli boxare, men förbjöds att boxas i England av hälsoskäl och han lade handskarna på hyllan därefter. 2003 flyttade han till Mexico för att delta i ett världsmusikprojekt som aldrig blev offentlig efter att en storm ödelagt studion och inspelningarna. Numera uppträder han på nostalgishower i England och ska göra plattor igen.


Device ("Hanging on a heartattack") - Och samma år, 1986, så fick Los Angelesgruppen Device en överraskande stor hit med "Hanging on a heartattack" (en av mina absoluta favoritlåtar det året). De släppte en platta innan de splittrades direkt efter och fick aldrig någon mer hit.
2008: Device bestod av sångerskan Holly Knight, sångaren Paul Engemann och .gitarristen Gene Black. Varken Engemann eller Knight var duvungar i branschen. Engemann hade haft hyggliga framgångar som soloartist och skrivit låtar med Giorgio Moroder och Holly Knight var en framgångsrik kompositör åt Heart, Aerosmith, Rod Stewart, Pat Benatar och Tina Turner. Bandet lade av alltså efter en platta och Holly Knight har på senare år ägnat sig åt att skriva musik åt TV-serier. Engemann hoppade in i ett annat 80-talsband med rykte, Animotion, tillsammans med fru Richard Marx, Cyntha Rhodes. De fick en hit direkt med musiken till filmen "My stepmother is an alien", "Room to move". Animotion lade av 1990. Gene Black fortsatte med mindre lyckade inhopp i mindre kända 80-talsband.


When In Rome ("The promise") - 1988 kom en överraskande jättehit som hette "The promise" som gjordes av engelska When In Rome. Efter den låten försvann bandet lika fort som dom kom.
2008: Bandet bestod av Clive Farrington, Andrew Mann och Michael Floreale och de splittrades nästan direkt efter debutplattan "When In Rome". Floreale, som grundat bandet, flyttade till Texas och blev en prisbelönt film- och TV-seriekompositör. Den engelska musikbranschen övertalade honom att återbilda bandet, fast med nya medmusiker, för nostalgiturnéer med band som AFlock Of Seagulls, Bow Wow WoW, The Psychedelic Furs, Real Life och Animotion.


Eighth Wonder ("I´m not scared") - Ett gränsfall kan man kalla engelska Eighth Wonder som var stora och hade listettor i Japan och Italien under mitten av 80-talet. Men om vi nu ska konsentrera oss på USA, England och Sverige så fick bandet sin enda succé 1988 med Pet Shop Boyslåten "I´m not scared". Eighth Wonder var nästan helt koncentrerat kring sångerskan Patsy Kensit och med i bandet fanns bland annat hennes bror, Jamie Kensit.
2008: Bandet splittrades 1989 och då var Patsy Kensit redan helt upptagen av sin skådespelarkarriär som lett till storroller i filmer som "Absolute beginners" och "Dödligt vapen 2". Därefter och dessförinnan har hon varit mest känd för ett otaligt massa förhållanden med en massa olika musiker som Spandau Ballets Gary Kemp, Simple Minds Jim Kerr, Big Audio Dynamites Dan Donovan och inte minst det stormiga äktenskapet med Oasis Liam Gallegher.
2004 - 2006 hade hon en stor roll i "Emmerdale" (här känd som "Hem till gården") och numera har hon en roll i brittiska serien "Holby City".


Nolan Thomas ("Yo little brother") - 1985 fick Marko Kalfa under namnet Nolan Thomas en hit med låten om den stökiga lillebrorsan, "Yo little brother". Uppföljaren blev en cover på Osmonds "One bad apple", men den och plattan floppade och han hördes sen aldrig igen.
2008: Nolan Thomas var fortfarande i High School när han upptäcktes av producenterna bakom Shannons monsterhit "Let the music play", Mark Ligett och Mark Barbosa. Han försökte sig på 90-talet på en mindre skådespelarkarriär som dog fort. Marko Kalfa har idag helt lämnat musiklivet bakom sig och är delägare i modeföretaget Guido New York.

Aneka ("Japaneese boy") - Aneka var egentligen från Skottland och hette Mary Sandeman, men använde sig av en japansk gimmick på sin enda stora hit "Japaneese boy" 1981.
2008: Aneka är inte så pigg på att uppträda på nostalgiprogram och sjunga sin 17 år gamla jättehit, men avslöjade dock att låten sålde i över fem miljoner exemplar världen över. Idag har hon kastat artistnamnet Aneka och sjunger skottsk folkmusik under sitt riktiga namn.


MC Miker G & Deejay Sven ("Holiday rap") - Hiphop i Europa i mitten av 80-talet var något helt ovanligt så när holländska Lucien Witteween och Sven Van Veen, eller MC Miker G och Deejay Sven 1986 dök upp och gjorde en egen skojfrisk mix av Madonnas "Holiday"och Cliff Richards "Summer holiday", betitlat "Holiday rap", så blev det en jättehit i hela Europa, detta trots att videon utsågs till årets sämsta video.
2008: Direkt efter hiten försökte man göra om samma koncept, fast nu med Kool & The Gangs låt "Celebration", vilket floppade brutalt. Numera är Sven "Deejay Sven" Van Veen discjockey och sänder programmet "Somertijd" i holländska "Radio Veronica". Sämre har det gått för Lucien "MC Miker G" Witteween numera är hemlös, men försöker göra comeback med holländske rapparen Extince.


The Reynolds Girls ("I´d rather Jack")  - Två pigga och glada systrar i åldrarna 16- och 18 år vid namn Linda och Aisling Reynolds utgjorde The Reynolds Girls som lekte och dansade skojfriskt i videon och hävdade att de vägrade lyssna på Rolling Stones, Pink Floyd, Dire Straits och Fleetwood Mac. Stock- Aitken- och Waterman skrev och producerade "I´d rather Jack" 1989 när producenterna hade suttit i studion och pratat om hur dålig Fleetwood Mac var och Matt Aitken hade rest sig och sagt "I`d rather jack" och, vips, så var en hit skapad. Tjejerna Reynolds fick en jättehit direkt just med den låten innan de försvann helt från hitlistorna.
2008: Direkt efter succéhiten så hamnade tjejerna i konflikt med hitfabriken SAW och lämnade dom för det egna skivbolaget "Renotone". De släppte en andra singel som hette "Get real" och som sågades längst fotknölarna och floppade, lite oförtjänt tycker jag för så dåligt är den inte (hör själv här på både singelhiten och Reynoldstjejernas, i Sverige aldrig släppta, andra singel). Efter den floppen lade dom av och Linda Reynolds bildade istället housebandet HYPE som var förband till både 2 Unlimited och Take That. Numera har båda tjejerna slutat i musikbranschen och är gifta och har barn.