DALLAS
Någonstans känns det som om det inte behövs mer kommentarer.
Redan på 70-talet klev J.R Ewing (Larry Hagman), Bobby Ewing (Patrick
Duffy), Jock Ewing (Jim Davis), Cliff Barnes (Ken Kershwal) och
Pamela Barnes (Victoria Principal) in i amerikanska TV-rutor och skapade
enorm diskussion. Var detta bra TV eller inte? I Sverige var debatterna ännu
högre, för att inte tala om kritiken mot att det dracks så mycket
i serien.
För den som
mot all förmodan aldrig har hört talas om eller sett ett avsnitt av
"Dallas" så handlar det om ett oljeföretag, driven av en familjen
Ewing, om maktspelet kring det, om fienderna och om lögner, svek och oäkta
barn. J.R är den som ser sig själv som den store arvtagaren till pappa
Jocks imperium, men pappan ser hellre att J.Rs bror Bobby tar över, trots
att denne hellre jobbar på gården. J.R kämpar genom ca 13 år
om makten i Ewing Oil, kortare perioder som "goodguy", men oftast som en hal
och elak person och mot slutet som en lite små komisk person också.
Serien var från
början en vanlig TV-serie, med avslutande avsnitt, men efter hand så
blev det tvådelade avsnitt och snart var det en evighetsserie med fortsättning
vecka efter vecka. "Dallas" blev allt populärare och snart diskuterade
man mer om handlingen än det etiska i serien. Serien var en så kallad
"Prime time soap", en såpopera som gick en gång i veckan med mycket
action och brott. I USA fick "Dallas" avynglingar i form av liknande serier
som "Falcon Crest" och "Dynastin". "Falcon Crest" hade en trogen fansskara,
men när SVTs dåvarande programchef Hannes Oljelund ville lägga
ner "Dallas" och byta ut det mot "Dynastin" så blev det ramaskri. Klagobreven
regnade över Oljelund och till slut meddelade man, 1986, i nyheterna att
man lade ner "Dynastin" i svensk TV till förmån för "Dallas".
Detta var nämligen på den tiden då SVT lyssnade på sina
tittare.
Och visst var "Dallas"
en spännande serie, inget snack om saken. Vem har inte glömt avsnitt
som när J.R, med hjälp av en legosoldat och psykopat, försöker
starta krig mot arabvärlden för att få billigare olja, när
J.R lägger in sig själv på sinnessjukhus för att få
tillgång till konkurrenten Westars aktier eller när Jock omkom i
en helikopterolycka och tillade i sitt testamente att J.R och Bobby skulle slåss
i ett år om arvet efter Ewing Oil. För att inte tala om den världsberömda
"drömsäsongen", alltså då Bobby dör i en bilolycka
(efter att Patrick Duffy slutat i "Dallas") och serien lever sitt liv under
en säsong, bara för att sen se Bobby (då Duffy återvänt
till serien) stå i duschen och meddela att hans fru Pamela har drömt
allt som hänt under ett år. Såpavärldens absolut sämsta
planering och största nödlösning blev också den mest berömda
historien i såpavärlden.
Men 1991 så
kom ändå slutet och Bobby, J.R och Cliff Barnes var ensamma kvar
av originalbesättningen. Två TV-filmer kom 1994 och 1996, "J.R Returns"
och "War of the Ewings". Av dessa är "J.R Returns" något bättre
än "War of the Ewings", eftersom den innehåller fler av det gamla
gänget och har en bättre story. Hollywoodbranschen hotade att göra en biofilm av "Dallas", fast med nya och mer
Hollywoodaktuellaskådisar. Man snackade om John Travolta som J.R och
Cathrine Zeta-Jones som Pam och annat och jag säger bara:
"Don´t fall for cheap imitations!"
Allvarligt, om Larry Hagman och Victoria Principal gjorde "Dallas"
stor i mer än 10 år, kan man då få en succé genom
att byta skådis, oavsett om det är John Travolta? Tveksamt...
Däremot kom en ny vända "Dallas" 2012 med mer fokus på JR och Bobbys söner John Ross (Josh Henderson i nya serien) och Christopher (Jesse Metcalfe i
nya serien). Serien gick på TV 4 och var OK, även om skådespelarna
bakom John Ross och Christopher och deras nya fruar kändes
väldigt bleka och drunknade i karisman hos JR, Bobby och Sue Ellen, som
fortfarande var kvar i serien.